Bättre tider kommer. Det kan jag väl gå med på. Nån gång kommer de bli bättre. Men att tiden läker alla sår, rent skit snack. Tiden strör salt i såren. Tiden får en att inse hur jävla dåligt man gjort allt. Varför gjorde jag inte så, varför gjorde inte hon så. Ibland så vill jag bara stanna hemma. Ligga i sängen, stänga av mobilen och bara tänka, gråta och faktiskt känna att det är okej. Inte alltid va hon som ler, inte alltid vara hon som har koll på allt, inte alltid vara hon som har bra betyg. Inte vara hon som säger att hon mår bra, fast hon inte gör det. Jag vill kunna vara ledsen och känna att det är okej. Jag vill kunna veta att det kommer ett ljus snart, för nu är allt ett enda mörker. jag vet inte hur morgondagen ser ut. Visst, alla skriver så, men bokstavligen, jag har ingen aning. Det kan hända närsomhelst, och jag är inställd på det värsta, alla är inställda på det värsta, för alla vet att det värsta kommer hända.

Samtidigt som allt snurrar i huvudet så tillkommer dagliga problem. Kärleken åker berg och dalbana, skolan är ett stressmoment, jag orkar inte ha koll på alla, nu får ni ta tag i era egna liv. Speciellt du.