Skriva av mig
Det är helt sjukt. Världen är orättvis. Eller egentligen inte. Men allt har kommit på en gång. Allt. Först mormor. Knäckte mig. Drog ner mig i botten. Jag kämpade mig upp, men blev aldrig den jag var innan. Sen morfar. Det knäckte mig totalt. Jag är inte den jag har varit. Jag känner ärligt talat inte igen mig själv ibland. Jag tar saker för vad det är. Det blir som det blir. Men jag har blivit otroligt känslig. Gråter för minsta lilla. Gråter av en facebook-status, gråter av en låt, gråter av att bara tänka. Det är inte den jag är och inte heller den jag vill vara.
"'Cause we live and we die
I do whatever I like
Life is now, so let's try
To live our whole life out
And it starts now"
Remember, "It's not about finding yourself (again sometimes), It's about creating yourself"
Du är inte den du varit! Men du är den du är! Kom ihåg det! För det är bara du som är den du är! Och ingen är som du! Men det finns massor som vill hjälpa dig igenom det du går igenom ta vara på det! <3
Vi alla har våra egna vägar. Men vet du varför? För att vi ska kunna utveckla dom egenskaperna. Ingen smärta är wasted! Tvärtom! Dom här prövningarna gör dig till en starkare och en person med mer kunskap. Har du någon gång funderat över om du kanske någon lär träffa din morfar eller mormor igen? Jag menar...tänk om det fanns ett löfte i en bok, tänk om det fanns ett svar. tänk om du kunde träffa dom igen?
Skulle du bara pröva o se om du skulle tro på det jag har att berätta för dig? JAg menar, att testa skadar aldrig right?
