Snart är det gravsättning.
Vet inte hur jag känner.
Jag saknar dig obeskrivligt.
Jag behöver dig.
Du är älskad.
Älskad mer än någon annan.
Jag tänker ofta på dig.
Ser på fotot i matrummet.
Gråter om kvällarna ibland.
Alla leenden när vi pratar om dig är fakade.
Inerstinne vill jag bara gråta.
Vill låta tårarna rinna.
För din skull.
Jag har på mig ditt halsband idag- igen.
Det ger mig kraft.
Kraft att vilja fortsätta.
Jag tycker det här är skitjobbigt.
Verkligen olidligt.
Har egentligen inte kraften att gå på gravsättning nu.
Se alla gråta igen.
Men jag gör det för dig, morfar och framförallt mammas skull.
Känner mig så larvig.
Sitter och gråter redan nu.
Lyssnar på låten under.
Tänker på dig.
Tänker på att du inte finns.

Mormor, jag saknar dig.
Snälla kom tillbaka.

Hands over my head
Thinking what else could go wrong
Would've stayed in bed
How could a day be so long